Klockan är över halv 2 och jag kan inte sova, känns inte okej med tanke på att jag ska upp kl 8. Min ångest tar snart död på mig. Ingen lek. Jag skulle vilja fortsätta att springa ifrån alla problem och låtsas att allt är okej. Men verkligheten hinner tydligen alltid ikapp en, så jag antar att det bara är att gilla läget. Kanske är dags att stanna av, känna efter, ligga på botten en stund och sen börja om. Känner dock inte riktigt att jag har tid att må dåligt just nu, men försöker tänka att jag knappast har mer tid om en vecka, eller en månad heller. Måste försöka hitta igen mig själv, orkar inte leva med den jag ser i spegeln just nu.
Jag saknar mig.