Ikväll va sista gången jag träffade empan innan flytten. Allt har som känts rätt lugnt ändå. Vi träffades, snackade lite skit, kramades och var glada. Jag är glad för hennes skull. Men hann bara vända mig om och börja gå så kom tårarna. Trodde inte att jag skulle bli så ledsen men det gjorde verkligen ont i hjärtat.

Men vi ses ju säkert snart igen, och ett litet break kan ju alltid vara bra. Jag är övertygad om att vänskapen blir starkare av det här. Och att sakna någon är som ganska mysigt ibland ändå. Då uppskattar man ju varandra mycket mer när man väl ses.

Det kommer bli tomt utan dig bäste vän, men som sagt, du kanske slutar va så bitter nu ;) HEHEHE.