Sova massor, va trött jämt ändå, jobba, komma hem, ringa samtal och i slutet av kvällen inte veta mer än vad jag gjorde när jag vaknade.

Kämpar som aldrig förr just nu, för jag vill det här så gärna. Men imorron får jag iaf veta om jag ska fortsätta kämpa med det här eller om det bara är att ge upp. Gruvar mig massor.

Jag vill så gärna ta det här stora steget in i vuxenvärlden, samtidigt som jag inte vill nått mer än att ha allt som det var förut. Ha ett hem, ha en mamma där, ha min lön som fickpeng och kunna unna mig vad jag vill. Bränna en skiva och fara ut och köra bil en hel kväll och bara va. Att kunna ha nån där för en 24 timmar om dygnet och att ha nån som säger varje kväll "jag älskar dig, gonatt".. Livet kommer kännas så tomt utan allt det här. Visst att alla måste bli vuxna någon gång, det är självklart. Men jag hade mer än gärna väntat liiiiite till. Tyvärr har man inga val ibland. Så hej vuxenlivet, här kommer jag!

Det är så mycket jag måste ta tag i just nu, det är så mycket just nu att jag knappt vet hur jag ska hinna/orka med allt. Nästa vecka blir det förhoppningsvis någon dag i bullmark för mig med avstängd mobil, jag skulle verkligen behöva det.

Men nu äre sängen, och får se om jag vet mer imorron kväll än vad jag vetat senaste dagarn

hej så länge!