Imorse hände det som inte får hända, och det som aldrig hänt när jag ska till jobbet. Jag MISSADE bussen. Såg hur den bara körde förbi men hann inte dit. Hur irriterande är inte det på en skala 1 till 10? Det brukar alltid, och då menar jag alltid, ta minst 8 min för bussen att komma hit. Men idag var den flera minuter för tidig. Så vad gör jag då? Får halvt panik eftersom det var jag som hade öppning i morse. Kollar på busstidtabellen och nästa buss går inte fören halv, vilket är alldeles för sent. Men då hör jag hur någon tutar bakom mig, då är det en annan buss som är huuuur snäll som helst och stannar för mig fast jag inte ens står vid rätt busskur. Måste vara det snällaste någon busschaffis någonsin gjort, för i vanliga fall brukar dom bara åka förbi. Så jag tog mig som tur var till jobbet, man måste ju ha lite tur ibland också. Och innan jag gick av bussen gick jag fram och tackade han och sa att han hade räddat min dag, då blev han glad.

Ikväll har jag varit jättetrött och hängig. Planen var att jag skulle ut och fika med tjejerna men jag bestämde mig för en hemmakväll istället. Och jag behövde det verkligen. Har kollat på stjärnor på is och druckit te och nu ska jag gå och lägga mig. Brukar aldrig lägga mig såhär tidigt på helgen men, ikväll blir det ett undantag. Jobb imorron sen ledig några dagar.

En mindre söt bild på mig från förrförra sommaren, sjukt vad fort tiden går. Blev bara så fascinerad av att jag faktiskt var lite brun där. Eller väldigt brun för att vara jag, haha! Jag vill ha sommar igen, för den här sommaren som var den bokstavligen s ö g!

jaja, nattii!