I morse låg jag i över en timme och kollade in i väggen och försökte hitta en anledning till att kliva upp ur sängen..tråkigt nog hittade jag ingen! Pallrade mig upp ändå när mamma kom och sa att jag skulle komma ner i köket för att ha en anledning. Och visst blev jag glad när Tilly hoppade upp i mitt knä och bara satt där. Men den lyckan varade inte länge. Nu är jag ensam, igen! Igår var den enda dagen på 1 hel månad när jag känt mig trygg, för jag fick vara med mamma hela kvällen.. det är som skönt att bara få va. Men jag väntar fortfarande på en mening med livet, för just nu kan jag inte hitta en enda. Och hungrig är jag också, magen lever om lika mkt som åskan idag, men har ingen som helst matlust.

Nu ska jag lägga mig och stirra in i väggen igen.. och så vill jag ligga enda tills på söndag.